Dogue de bordeaux

Vill man ha en harmoniskt och trogen familjehund, kan den franska rasen dogue de bordeaux vara ett alternativ. Med sitt charmiga underbett och dreglande tar dem de flesta med storm. En otroligt underbar och rolig hund med stabil mentalitet.

 

Bakgrund

Som man hör på namnet kommer rasen från Frankrike och den tillhör gruppen molosserhund, som anses härstamma från romartiden. Till molossergrupper hör också bland annat mastiff och doggar. Dogue de bordeaux var väldigt populära på 1800-talet och användes som jakt- och vakthund. Under första och andra världskriget minskade rasen kraftigt och var nära att dö ut. På 60-talet lyckades Dogue de bordeaux komma tillbaka och började stiga i popularitet igen. Till Sverige kom rasen först 1992 och man började så smått avla på den.

Utseende

Dogue de bordeaux är stora och tunga hundar. Hanen har en mankhöjd på 60-68 cm och vikten är minst 50 kg. Honorna är något mindre, 58-66 cm i mankhöjd och med en minimivikt på 45 kg. De är väldigt muskulösa med bred och djup bröstkorg. Huvudet är stort med många rynkor. Underbettet är rastypiskt och charmigt på sitt sätt. Färgen går i alla bruna nyanser som finns. Oftast är de helfärgade, men kan vara maskade. Känt för denna hundras är också att de dreglar väldigt mycket. Är man känslig för dregel ska man inte skaffa en Dogue de bordeaux.

Mentalitet

Detta är en lugn och trygg hund. Trots sin storlek tycker de om att ligga på soffan och ta det lugnt, men är det fullt ös som gäller, så går det också bra. De hänger på allt som händer oavsett om det går i noll eller hundranittio. Dogue de bordeaux har lång stubin och är väldigt tålmodiga, därför passar de utmärkt som familjehund och barn är oftast inget problem. En mer barnkär hund får man leta efter. Rasen inger respekt, men trots sitt bistra rynkiga utseende, är det inga problem att ta med sig hunden vart än man går. Den är så pass stabil, lugn och trygg att den fungerar i många sammanhang. Dessutom är den väldigt charmig och en av de hundar som har störst personlighet. Den fungerar mest som sällskapshund idag, men en del av sitt vaktande har den kvar och familjen kommer först. Lojaliteten hos en Dogue de bordeaux går bortom allt annat. Dem kan verka lite reserverade inför nya människor, men det har oftast att göra med att dem vill skydda sin flock och de är absolut inte aggressiva.

Hälsa

Många hundraser har akilleshälar och Dogue de bordeaux akilleshäl är deras leder. Eftersom de har en tendens att bli för tunga, belastas deras leder väldigt mycket. Det är inte ovanligt att de får höftledsdysplasi (HD). Det är en avvikande utveckling av höftbenen och uppkommer under uppväxttiden. De växer väldigt fort, så det är viktigt att ta det lugnt med dem tills de är färdigväxta. Eftersom de bär 75 % av sin vikt på frambenen kan de också få armbågsdysplasi (AA). Det är en förslitning i ledbrosket. För att undvika HD och AA så långt som möjligt, försöker man avla på djur som inte har sjukdomen. I alla fall de seriösa hunduppfödarna, därför ska man också välja en valp från en godkänd uppfödare. Rasen kan även få ögonproblem, på grund av stora och tjocka rynkor i ansiktet. Även en del hudproblem och allergier kan förekomma. För det mesta kommer det periodvis och kan förknippas med könsmognaden. Kvalsterangrepp är ett problem och kan uppstå antingen vid könsmognad och försvinner vid behandling eller redan som valp och då är den genetisk betingad. Medicinering under längre period krävs. Dogue de bordeaux har en väldigt tjock päls och därför är det även viktigt att se till att torka den ordentligt om den blivit blöt, för att undvika hudproblem.